Heléne

Jaa... vet inte i vilken ände jag ska börja, men kör från morgonen.

Dagens plan var att gå ner till poolen o chilla i skuggan eftersom vi inte varit varken vid poolen lr stranden på några dagar (pga nya tattueringarna).
Vaknade i hyfsad tid, gick ut tog en cigg, SVINKALLT! regnade och var lättare översvämning... *suck*

Gick och åt en frukost och bestämde oss för att ta oss en promenad då vi inte har våra vespor kvar längre.
Promenaden i sig började juh rätt trevligt förutom att d började bli sjukt kvavt.

Gled in på ett område med bara en massa munkar, buddastatyer och annat heligt. Båda blev asnervösa då vi inte visst om vi fick vara där, vi hade såklart fel kläder på oss om d nu var en helig plats (båda hade linnen men tack o lov långbyxor) Ingen av oss vågade ta händerna ur byxfickorna lr höja blicken, tog oss rätt fort ignom området och funderade på vart i hela fridens namn vi skulle gå för att komma upp på ngn väg igen. Vi följde en liten grusväg en bit fram till att stora, väldigt ilskna hundar fick syn på oss och sprang skällandes och morrandes imot oss, båda vände och gick med halvpanik med tanken att vi e för unga för att dö (hundarna var verkligen riktigt ilska så vi var nästan säkra på att dom skulle attackera oss bakifrån).
Med pulsen strax över 200 och på skakiga ben hittade vi upp till vägen igen.
Fortsatte vår promenad pratandes om hundarna hur rädd vi hade varit och lite sånt, pulsen började även bli normal vid den tidpunkten.

Då vi hade kommit fram till ett av dom ställen som har elefant stall och elefant ridning bestämde vi oss för att d skulle juh vara roligt att köpa lite frukt och mata dom (dom som stod i sina "fållor") det kostade 100 bath för en stor fruktkorg så vi slog på stort och köpte en varsin. Detas fållar finns d liksom inga väggar på. dom står under ett plåttak med en kjedja runt ett ben så att dom håller sig kvar på sin plats och inte spatserar iväg.
Vi var vänliga och gick till alla elefanterna s d inte skulle bli orättvist.
Då båda hade frukt kvar efter ett varv så bestämde jag mig för att elefanten som jag och Tommy red på för 2 år sedan skulle få d jag hade kvar och Malin gick mot en annan.
Där var Malin väldigt smart tycker jag då jag inte hade hunnit inse att "min elefant" kom och mötte mig.
Elefanten i fråga heter Siriporn och e 34 år. Och en väldigt smart rackare måste jag säga.
Då jag kände paniken spred sig i kroppen då den gigantiska elefanten kom emot mig så gav jag honom allt jag hade kvar i korgen, han råkade ta tag i min handled en gång också men insåg att jag hade en bananklase kvar han kunde ägna ngn sekund åt i stället så han släppte mig tack o lov, tänkte att ngn i personalen kanske ser att den kommit lös och kommer och hjälper mig innan frukten e slut...

Tänk så fel man kan ha ibland...

Försökte snabbt och smidigt ta mig till d lilla ståndet där vi köpte fruktkorgarna (ingen personal var juh såklart där just då) för att lämna av mig korgen och finta elefanten. Elefanten förstog vad jag höll på med och jagade mig runt den, när jag bytte varv, bytte även denne varv, då jag insåg att elefanten visste vad jag höll på med och att han inte tänkte låta mig smita ropade jag på Malin:
- Malin!!!!! Skulle du vilja vara snäll och säga till personalen att den e lös!!!!!!!
Såg då strax bredvid Malin att personalen satt där helt avkopplde och hade hysteriskt roligt åt mig. Jag tyckte inte att d var fullt lika roligt i d ögonblicket.  
Efter en stunds klurande på hur jag skulle kunna skaka av mig elefanten utan att han skulle hinna få tag i mig så dök d upp en liten thaipojke på moppe och ropade till personalen. Dom brydde fortfarande sig inte så han gick och tog elefanten i örat och ledde honom tillbaka dit han skulle vara.
Och det TACKAR jag för!!!!!!! :D

Vi avvek från stället så fort d gick, personalen hade såklart fortfarande lika roligt åt oss...
Sååååå me pulsen över 200 igen bestämde vi oss för att ta en avkopplande promenad på en väg i djungeln (visste juh att elefanterna fanns där också men kände att oddsen för en ny attack vore liten)
Vi spatserade omkring och tog lite bilder när världens minsta kattunge dök upp mitt i djungeln och skrek för full hals, självklart bestämde den sig för att adoptera oss. Vi försökte flera gånger skynda oss ifrån honom, men d var en snabb liten rackare och vi fick hela tiden rädda honom från div hundar och bilar etc. D gick verkligen inte att få den att stanna. Frågade 2 thailändare som kom efter vägen om vad vi skulle göra, dom tittade på mig och katten skrattade och sa mjao... Tack för hjälpen tänkte jag...

Dom hade ett litet elefantcamp i närheten så jag Malin o katten spatserade dit. Gick med katten till en kille som hade väldigt roligt åt oss i våra försök att få den att inte följa efter (alla thailändare som befann sig i området hade väldigt roligt åt oss för den delen) gick fram till honom med katten och sa typ, snälla hjälp oss, vi vet inte vad vi ska göra den följer efter oss.
Han frågade vart jag tagit den. Förklarade att här har inte tagits ngn ting. Den ambushade oss i djungeln. Fick peka ungefär vart och han sa att han skulle hjälpa oss. Han tog katten på moppen åk åkte mot stället där den kom ifrån. *puh*
Vi hade verkligen inte kunnat tagit med oss katten!

Vid den punkten hade vi fåt nog och ville bara hem igen!!

Nu e vi äntligen hemma! Ska kila över gatan och ta en pizza, sen hem och titta på 30 grader i februari och bara ta d lugnt.

Kroppen e helt slut vid d här laget :D

Sur elefant som nyper en annan elefant i örat, han hade även slagit honom med snabeln ett x antal ggr innan bilden :)